Windy Peaks Red Hot Dream ''Rosso''

9 februari 2006 - 15 juni 2016

Rosso var familjens andra hund, en sheltie som påminde väldigt mycket om tjuren Ferdinand som man ser varje år på julafton. Han var, redan som valp, väldigt stilla av sig och verkade sitta och fundera en hel del. Han var också en sheltie som föredrog en dag i soffan framför en tävlingsdag - men ändå var agility en av hans favoritsysslor! På agilitybanan var Rosso en sheltie som inte satsade allt utan sprang på i ett lugnt tempo och verkade njuta av varenda sekund. På grund av hans fart och kroppsbyggnad valde vi att hålla honom i klass 2 - för att slippa de klurigaste banorna som finns i klass 3.
 

Rosso har under flera år haft stora knölar under huden och har varit påverkad av det. Han blev vaktig mot andra hanar och tillslut även tikar, han ville inte att andra hundar skulle komma i närheten av honom. Under vintern 2015/2016 började han även få någon form av anfall som kom då och då - utan någon speciell koppling till något. Vi försökte föra dagbok över hans anfall för att se om de var kopplade till en viss aktivitet men vi kunde inte hitta någon koppling alls. I mars fick Rosso sitt värsta anfall någonsin - mitt i natten - och sprang runt i panik i mitt rum i två timmar innan han lugnade ner sig och kunde sova.

Jag åkte till veterinären så fort de öppnade och de tog alla prover och gjorde alla undersökningar de kunde göra utan att söva ner honom, men de hittade ingenting. På grund av Rosso allmänna skick så vågade veterinärerna inte söva honom - de var rädda att han inte skulle vakna igen, att hans kropp inte skulle orka. Så de sa åt mig att vi skulle ge Rosso ett underbart pensionärsliv och ge honom det bästa avslutet på hans liv vi bara kunde.

Vissa dagar mådde han bättre och vissa dagar mådde han riktigt dåligt så när de dåliga dagarna var fler än de bättre dagarna så valde vi att låta Rosso somna in och vandra vidare till en plats utan smärta och sjukdomar.