Livet som agilityinstruktör

Runt lunch igår fick jag ett sms från Emelie Merenius som undrade om jag kunde vara vikarie på alla hennes kurser under eftermiddagen och kvällen. Eftersom jag inte hade något bättre för mig och verkligen behövde tänka på annat ett tag så tackade jag självklart ja!

Först var det en handlingskurs för samma gäng som förra veckan där de skulle träna på blindbyten, jaakkos och att springa på och släppa kontrollen. Detta är något jag verkligen älskar att träna själv och att kunna lära ut något man verkligen älskar att träna på är något som jag verkligen älskar med att vara agilityinstruktör. Efter ett tag vågade samtliga deltagare springa på ordentligt och några fick till och med vänta in sina hundar för att de låg såpass långt före... Även gänget i den andra gruppen skulle köra på samma bana och träna på sak och i och med att de bara var tre stycken så hann de springa riktigt mycket på 1,5h. En av deltagarna fick prova på skillnaden i att göra ett blindbyte innan eller efter ett hinder vilket visade sig skilja en halv sekund vilket är en ganska stor skillnad i agilitysammanhang. Sedan gick jag även igenom hur jag tränar in ett ''ut''-kommando vilket var väldigt uppskattat!

Sedan var det dags för en slalomkurs vilket verkligen inte är min starka sida, jag har ju inte lärt in slalom från grunden sedan 2010... Men kursdeltagarna i den gruppen fick jobba på med det de hade gjort förra gången så kom jag med förslag och synpunkter vad deras nästa steg är. Men samtliga hundar gjorde framsteg även under slalomkursen så helt kass som instruktör kan jag ju inte vara.

Så efter 5 timmar hade jag hållt tre kurser, burit väldigt många hinder, pratat säkert nästan 99% av tiden och provat på hur det är att hålla mer än en kurs i veckan - eller om dagen med för den delen. Behöver jag ens skriva hur roligt det var och hur gärna jag skulle vilja hålla fler och fler kurser efter gymnasiet? Tack ännu en gång Emelie för möjligheten!