Jacksons operation

I tisdags morse åkte jag och pappa in till veterinären med Jackson för den (för mig) fruktade operationen som vi hade bokat sedan en lång tid tillbaka. I några år har Jackson haft två knölar på höger sida (en liten vid höftbenet och en stor i midjan) som de senaste veckorna har irriterat honom rejält - så några veckor innan Hulahopp åkte vi in till veterinären för att tömma knölarna och ta reda på vad de innehöll.

Precis som vi hade hoppats på så innehöll knölarna ingenting annat än talg. Men den största knölen fylldes snabbt på och irriterade Jackson rejält så då var det bara till att boka en operationstid. Vi bestämde att de skulle ta bort båda knölarna när han ändå var nedsövd - trots att den mindre inte irriterade honom alls. När vi lämnade in Jackson kom tårarna, rädslan som alla hundägare känner i det ögonblicket man lämnar in sin hund för en operation. Samma rädsla som jag kände i november förra året: tänk om vi inte ses mer?

Lättnaden när veterinären ringde några timmar senare och sa att Jackson var vaken och att allting hade gått bra var enormt stor.
Det tog något dygn innan Jackson började må bättre igen och orkade umgås med de andra hundarna och tills vi kände att han äntligen började läka ordentligt. Men de senaste månaderna har jag lärt mig att gudarna (om de nu finns) aldrig låter mig må bra och vara positiv en längre stund så idag, fyra dagar efter operationen, sprack Jacksons sår där den stora knölen hade suttit. Såret som hade läkt så otroligt fint var nu öppet och blödde.

Så efter lite panikprat med bästa vännen som dessutom är utbildad inom ämnet samt ett samtal med en veterinär på Västa Djursjukhuset hade vi lite koll på hur vi skulle hantera detta. Vi ringde jourtelefonen och det slutade med att jag mailade över en bild på Jacksons sår under tiden som receptionisten gick och letade upp en veterinär som, sent på en fredagskväll dessutom, kunde kolla på bilden och göra en kortsiktig plan för oss. Vilken service för en överbeskyddande och paranoid matte!

I dagsläget har Jackson strikt koppelvila och har täcke på sig så att han och de andra hundarna inte ska komma åt såren, blir han för varm så får han vara i ett annat rum än Oskar och Ess med tratt på sig. Agilityn ligger på hyllan tillsvidare beroende på hur det läker och hur han mår men åtminstone fram till i september, lite tråkigt såklart, men så länge Jackson mår bra och slipper ha ont så är jag nöjd.