Efter flera månaders agilityvila för Jackson och några veckors vila för Ess så är vi äntligen på gång igen!

Jackson ska smygstarta nu i början av februari för att vara klar om några veckor, vi tar det ett steg i taget för att vara helt tillbaka i mars/april medan Ess tass har läkt och är nu fit for fight. Så i veckan ska jag till hundarenan och träna tidigt på onsdag morgon och även en stund på lördag, vilket ska bli kul! Jag ska också försöka träna lite hos Tassrelax framöver då det ligger väldigt nära där vi bor och är billigare.

Vi har även börjat planera inför sommarens tävlingar och jag är mer än taggad, det ska bli så otroligt roligt! Dels ska det bli kul att bli ännu bättre, ännu mer samspelt med Jackson men det ska också bli så otroligt roligt att se vad det här året har att erbjuda för mig och Ess.

2016-01-31 18:24 | 0 kommentarer | agility

       

Idag är en sån dag då jag ännu en gång blivit påmind av att min ålder spelar större roll än mina meriter. Det har hänt mycket på sistone. Jag har varit agilityinstruktör sedan jag var 12, detta var alltså för sju år sedan. Redan då fick jag kommentarer som ''ska du säga åt oss vad vi ska göra?'' Jag var visserligen ''bara'' hjälpinstruktör vid den åldern men principen är samma: ja, det ska jag.

Samma sak händer än idag, respekten finns inte där. Jag får höra saker som ''Ja, du är verkligen jätteduktig som instruktör, bättre än många andra jag gått för men du är ung, därför väljer jag en äldre instruktör''. Tack för den...  Meritlistan, alla pokaler, placeringar och rosetter spelar alltså mindre roll än min ålder.

Sedan finns det såklart några som har gått kurs och privatlektioner hos mig sedan några år tillbaka och är hur nöjda som helst och har kommit väldigt långt, men när ens ambitioner och drömmar är att nå längre och det hindras av ens ålder är det inte så kul alla gånger. Jag älskar att hålla kurser och skulle gärna hålla kurser på fler ställen, nå ut till mer människor - men det verkar inte vara möjligt förrän om ''några år''..?

Motivationen till att ens försöka försvinner sakta men säkert, motivationen att hitta nya utmaningar och möjligheter till att utvecklas som instruktör. Som tur är, är både Jackson och Ess snart tillbaka och kan börja träna igen, kanske dags att fokusera på det ett tag?

2016-01-27 13:42 | 0 kommentarer | allmänt

       

Sedan det började snöa så har jag, nästan varje dag, dragit ut hundarna i snön för lite styrketräning. Både Jackson och Ess älskar att springa runt i snön så de behöver inte någon större övertalning om att gå ut när jag öppnar dörren. De rusar snarare ut helt överlyckliga över att få busa i snön.

Till skillnad från förra vintern hade jag ingen agilitybana uppe i trädgården när snön började falla utan jag har fått springa runt mellan de träd och buskar som finns.

Vi har även varit med Ess hos veterinären och kollat upp hans hälta igen och förutom att veterinären löste mysteriet med tassen så berömde han även Ess kroppsbyggnad. Han tyckte att Ess var riktigt fint musklad och kallade honom för en ''super-atlet!''. Vilket var väldigt kul att höra!  När det gäller hältan så visade det sig vara en liten, liten sten som smugit sig in i ena trampdynan och börjat irritera, därav hältan - eller kliandet som veterinären påstod att hältan var. Så från och med nästa vecka får han börja träna agility igen! Jag har inte haft en hund att träna agility med på flera veckor så det ska bli så otroligt roligt att komma igång igen!

Jackson har inte fått köra någon agility alls sedan Novemberrusket och enligt fysioterapeuten så föreslog hon att jag skulle skita i agilityträningen i vår och fokusera på styrketräning istället. Hon sa även att Jackson inte hade ont någonstans utan var lite kort i musklerna i baksida lår, så vi får väl se. Kort i musklerna har han antagligen varit ett bra tag och eftersom han inte har ont så har jag svårt att se varför det inte ska bli någon agility alls förrän april... 

2016-01-24 10:25 | 0 kommentarer | allmänt

       

2016 har hittills varit ett väldigt spännande år. Jag har påbörjat ett nytt samarbete (som än så länge är hemligt), jag har även varit på ett annat möte. Ett möte jag längtat efter i flera år men samtidigt fruktat över. Efter mötet insåg jag att allting jag drömt om, antingen sakta men säkert nu kan gå i uppfyllelse eller kasta mig flera steg bakåt... Så det är med skräckblandad förtjusning jag lever mitt liv i ovisshet i några dagar nu.

I övrigt så händer det inte så jättemycket. Jag har varit ledig från torsdag till och med imorgon och eftersom jag inte har någon hund att träna med för tillfället så har långhelgen varit lugn. Solen har hållt sig framme så vi har mest njutit av det fina vädret, precis som idag. Idag var jag först en sväng på gymmet och sedan tog jag en skogspromenad med Jackson. 

För er som vill följa min resa mot en starkare vardag: linadahlmaan @ instagram

Det har gått en löptik i skogen vi promenerar i så hjärnan var någon helt annan stans under promenaden så efter några försök till att ha honom lös fick jag koppla honom för att få honom att röra sig  ur fläcken. Inte en sån promenad jag är van vid att ha med Jackson, då han inte ofta bryr sig om löptikar, vilket var lite irriterande - men när solen håller sig framme är det svårt att inte hålla sig positiv. 

2016-01-18 21:52 | 0 kommentarer | allmänt

       

Igår var jag och Jackson hos en fysioterpeut för att kolla igenom honom efter hans lilla äventyr och lägga upp en plan uppbyggnadsperioden för tävlingssäsongen. Han har vilat sedan mitten av november vilket innebär att vi har en nystart när det gäller träning, vilket känns bra. 

Jackson visade inte smärta någonstans, däremot var han lite knastrig och stel på sina ställen - han har aldrig varit skadad tidigare och med tanke på att han sprang för fullt i 22 timmar i sträck så är det inte så konstigt att han är lite sliten. Men Annika jobbade igenom honom från topp till tå och gav mig lite övningar att göra med honom så att han blir starkare och snabbare än tidigare. Om ungefär två månader beräknas han vara redo för agilityträning igen, fram tills dess är det styrketräning och lite småpill som behöver göras. Hans muskler i baksida lår samt rygg ska vi stärka upp och räta ut, så att han inte jobbar snett när han tränar och tävlar.

Även jag har fått mig en genomgång från topp till tå av min osteopat och har efter 3 veckor fått klartecken och fina ord angående min före detta skeva rygg och för raka nacke... Jag är starkare och smidigare än någonsin och är i riktigt bra form, vilket känns som en otroligt bra start på året!

2016-01-15 11:35 | 0 kommentarer | Jackson

       

Nytt år innebär nya möjligheter och självklart nya mål!

När det gäller förra årets mål är jag hyfsat nöjd. Målet med Jackson var att ta CERT i både agility och hoppklassen, vilket vi lyckades till hälften med. Certet i hoppklassen lyste med sin frånvaro hela året, även om vi var 0,04 sekunder från det i somras, till skillnad från certet i agilityklassen som vi tog i början av året. Vi hade också som mål att kvala in till SM både lag och individuellt och i lag - vilket vi också nästan har lyckats med. Laget blev kvalat till SM 2016 innan SM 2015 redan hade varit och det är vi riktigt nöjda med! Individuellt däremot saknas det bara en ynklig liten agilitypinne som jag hoppas att vi hinner ta innan kvalperioden är slut, Jackson ska bara få grönt ljus av en fysioterapeut innan vi börjar träna och tävla igen. Hoppas hoppas! Vi slog även vår placering i listan över åretsagilityhund och hamnade på en 71:a placering vilket jag är nöjd med!

Ess mål var mer allmänna: hundmöten, miljöträning och såklart agilitymålen som att han ska kunna slalom och ha ett färdigt kontaktfältsbeteende. Alla mål utan kontaktfältbeteendet har vi uppnått och det är jag mer än nöjd med. Vårt främsta mål var att vara redo för en tävlingsdebut i november vilket jag tycker att vi var! Debuten gick mycket bättre än förväntat och jag ser verkligen fram emot vårens alla tävlingar!

Årets mål ser ut såhär:

Jackson

• Hålla sig frisk och skadefri
• Agility Champion
• CERT i hoppklassen
• Kvala till SM 2016
• Kvala till SM 2017

Ess

• Hålla sig frisk och skadefri
• Färdigt kontaktfältsbeteende
• Uppflytt till klass 2 i hopp
• Uppflytt till klass 2 i agility

2016-01-05 21:43 | 1 kommentarer | Mål 2016

       

Tiden har bara rusat iväg och efter jobb, jobb och en förkylning så var det 2016. När det gäller nyår så var det väldigt lugnt för våran del. Jag, pojkvännen och pappa åkte in till stan för att kolla på GPs fyrverkerier på eftermiddagen för att sedan åka hem och fira med familjen, hundarna och mormor. Våra hundar är inte påverkade av smällarna vilket är väldigt skönt, det tar bort ett stressmoment för oss allihopa. För att inleda 2016 tänkte jag göra som jag gör varje år: skriva en utvärdering av året som varit. ♥

Januari

Till skillnad från tidigare år tog jag och Jackson ingen agilityvila utan inledde året med en privatlektion för Emelie, något som senare i januari ledde till både SM-pinne och CERT under en tävling i Vårgårda.

Februari

Jag påbörjar agilityträningen med Ess som utvecklas i raketfart, jag tränar och tävlar också med Jackson och vi tar oss något steg närmre vårt första SM! Vid sidan av hunderiet kämpar jag med en ohälsosam relation till mat och väger mindre än jag gjort på flera år. Någonting som tog mig två månader att ta mig igenom.

Mars

Skolan tar upp väldigt mycket tid men vad gör det när jag och Jackson har kvalat in till vårt första Agility SM?!?!

April

Agilityträningen med Ess fortsätter och jag påbörjar inlärningen av de olika bytena, något han verkligen inte förstår. Varför ska matte göra piruetter när han hade tänkt sig sprina 110 på raksträckor?

Maj

Vi tränar och tävlar en hel del under maj och plockar på oss någon SM-pinne. Ess fortsätter utvecklas och förstår sig nästan på de olika bytena. Jag får även låna Tracy och kör med henne litegrann.

Juni/Juli/Augusti

Student, SM, GULDAgility, Wasahoppet, en trip till vår huvudstad med pojkvännen och en släng halsfluss. Listan över vad som hände under sommarmånaderna kan göras lång. Jackson är i sitt livs form och vi överträffar oss själva under en agilitysommar som vi sent kommer glömma. Vi tar oss in på en 15:e plats inför SM-finalen på vår SM-debut och hamnar i topp 30 efter två små men irriterande missar som kostade oss andraplaceringen. Ja, ni hörde rätt. Jag och Jackson hade kommit tvåa på vårt första SM om inte om hade funnits... Men som sagt - jag är mer än nöjd med vår insats, inte bara på SM utan under sommarens alla tävlingar!

September

Ess börjar lära sig slalom och jag börjar peppa inför hans tävlingsdebut! Jag och Jackson åker till Jenny Damm för att fortsätta utvecklas, någonting som hon garanterar. Jenny får mig att lägga i en växel jag inte visste att jag hade och gav mig all motivation jag behöver inför framtida träningar och tävlingar.

Oktober

Jag och Ess fortsätter träna inför debuten! Jag åker med Jackson till årets Distriktsmästerskap som slutar med en pallplats och ett av våra absolut bästa lopp hittills!

November

En månad jag sent kommer glömma. Månaden då Jackson rymmer från en träning med mina lagkompisar - på min födelsedag. Han var borta i 22 timmar innan han hittades välmående i en tågtunnel, 10 minuter innan tåget kom... Expressen skriver om händelsen, en förskoleklass målar teckningar och döper om ett gosedjur till Jackson. Det var även månaden då det var dags för den efterlängtade tävlingsdebuten för Ess! Ett kaosartat hopplopp med otroligt mycket glädje och vilja, ett lopp där glädjetårarna smög sig fram och hoppet tändes om en otroligt rolig och lärorik agilityframtid med den här fantastiska sheltien!

December

Jackson har agilityvila tills tassarna har läkt. Under tiden tränar jag och Ess Running Contacts inför agilityklass-debuten till sommaren! Efter några träningspass blir det dock en ofrivillig agilityvila även för Ess då han helt plötsligt börjar halta. Vi tar med honom till veterinären som röntgar och undersöker honom från topp till tå utan att hitta något fel - möjligtvis en stukad tå som läker av sig självt efter någon vecka. 

2015 har med andra ord varit helt fantastiskt! Jag har lärt känna mig själv, utvecklats enormt mycket - dels som hundtränare men också i mig själv. Jag har haft fantastiskt många fina människor som har stöttat mig i mina mot och medgångar och haft ett enormt stöd som jag är mer än tacksam för! Nu laddar vi om inför agilitysäsongen 2016!

2016-01-03 21:45 | 0 kommentarer | allmänt