Gårdagens powerwalk med Jackson innehöll väldigt många spännande händelser och möten.
Det började med att vi svängde in på en gångbana där det gick två stora hundar (en flat, vet inte vad det andra var) med ägare men de var såpass långt före mig så jag tänkte att de fick välja om de skulle gå till höger eller vänster i slutet av gatan så gick jag åt det andra hållet, för att undvika eventuella problem. Dem går då ca 50 meter före oss.

Men när de ser mig och Jackson så stannar båda ägarna och sätter sina hundar vid kanten av gångbanan och säger åt hundarna att stanna (hundarna var kopplade). ''De ska nog träna hundmöten'' tänkte jag och gick på som vanligt med Jackson bredvid mig. Jackson gör ingenting vid hundmöten utan är tränad till att bara gå förbi, oavsett vad den andra hunden gör. Men deras hundar satt kvar fint, vi hejade glatt på varandra och Jackson kunde gå förbi en stor hund utan att bli osäker som han brukar kunna bli - han är nämligen rädd för stora, speciellt svarta hundar pga tidigare inte så lyckade hundmöten. Det var bra för Jackson att få en positiv upplevelse med stora hundar, något som tyvärr är ovanligt där vi bor så jag är väldigt glad att det blev ett lyckat hundmöte. Bra hundmöten är så otroligt viktigt! 

Några meter senare blir vi stannade av en äldre man som frågar om Jackson är en sheltie, han var inte riktigt säker på grund av Jacksons teckning. ''Ja, det är han.'' svarar jag och han börjar då glatt berätta om sheltiens historia och om de shelties han hade haft genom åren. En riktig sheltienörd alltså. 
En bra stund senare, på vägen hem, rundar vi ett hörn på en häck då Jackson helt plötsligt blåser upp sig och börjar morra. Eftersom Jackson går före mig såg jag inte vad det var utan antog att det var hunden som bodde i huset (som jag dessutom hört skälla ett bra tag) men det var en katt med raggen åt alla håll. Som tur är gör Jackson ingenting mer utan som vanligt väntar han in min reaktion, han morrar fortfarande, men går på när han får mitt ''fram''-kommando.

Efter det var Jackson väldigt stressad och osäker, han vände sig om flera gånger på vägen hem för att försäkra sig om att katten inte hängde med och han var dessutom inte sen med att trippa hemåt när jag kopplade lös honom ca 20 meter från vår infart... En händelserik promenad med andra ord! 
2015-09-22 14:48 | 0 kommentarer | allmänt