Ess är verkligen rolig att träna med! Han är ju bara 3,5 månad så han tappar fokus väldigt(!) lätt men de få sekunderna han faktiskt har tid att lyssna lär han sig väldigt snabbt. Just nu ligger fokus på sitt, ligg och stå samt hyfsad följsamhet i ''fotgåendet'' - eller ja, det som snart ska bli fotgående. Jag lägger också fokus på stanna och inkallning och det går sakta men säkert framåt!

Det ska bli kul att se hur Ess utvecklas i framtiden!

2014-08-31 19:52 | 0 kommentarer | Ess

       

Efter att jag har fått en jätteförkylning som har satt sig i halsen, näsan och lungorna så händer det inte mycket för min del. Jag har kämpat iväg mig till skolan men efter att det sakta men säkert har blivit sämre för varje dag som har gått så gick det inte idag utan jag fick stanna hemma.

Ess har underhållt mig genom att jaga, fånga och äta upp en nattfjäril mitt i vardagsrummet och jag som är rädd för diverse insekter var inte riktigt lika road som han var... Det är kul med valp. När han var färdig med nattfjärilen försökte jag träna honom i lite sitt, ligg, stanna och stå - något som inte gick jättebra nu när jag inte kan prata med min stackars hals. Men Ess lär sig sakta men säkert! Nu kan han stanna när han sitter och ligger ner och jag kan lämna honom i ungefär  sekunder med en distans på 2 meter innan han kommer rusande.

Jag ska försöka filma honom lite så ni får se honom ''in action'' någon dag också. 

2014-08-28 17:54 | 0 kommentarer | allmänt

       

Mycket hinner hända på en vecka, jag har börjat anpassa min dygnsrytm efter skolan och inte det vanliga sommarlovsdygnet bland annat.  Vi har ett bra schema för att gå sista året på gymnasiet och det börjar kännas nära nu - snart är vi ute i arbetslivet utan någon som helst idé på vad vår framtid ska innebära.

Efter en seg vecka i skolan var det också dags för att komma igång med jobbrutinerna, handlingskurs varje fredag ett tag framöver. Jag har ett jätteroligt gäng som lär sig väldigt fort så det ska bli kul att se var vi hamnar efter alla veckor tillsammans. Det var också roligt att komma igång med att lära ut igen, speciellt nu efter A2an. Det är mycket kunskaper jag har med mig från den veckan som jag kan använda!

I övrigt så växer Ess så det knakar och hans energi är på topp som alltid!

2014-08-24 12:47 | 0 kommentarer | allmänt

       

Ja, vad ska jag skriva? Jag är så otroligt stolt över mig och Jackson, speciellt Jackson som inte brydde sig om publiken. Han har (eller hade..?) en tendens till att bli väldigt låg och komma gående med svansen mellan benen till mig när publiken har varit för nära men igår bryde han sig inte alls! Jackson brukar också bli väldigt osäker och hitta på egna banor när jag har varit väldigt nervös men igår brydde han sig inte att mina nerver var överallt. Speciellt i finalen.

Hittar ni mig och Jackson?

I första klassen, hoppklassen, startade vi som nummer 3 och kom runt med noll fel och snabbast tid i både medium och smallklassen och om jag kommer ihåg rätt var vi snabbare än  flera border collies i largeklassen också. Så fort gick det och upp i ledning inför finalen!

Innan agilityklassen var jag hur nervös som helst! Vi skulle starta sist eftersom vi ledde (allt för att göra det så spännande som möjligt) och sedan blev det inte bättre av speakern gång på gång påminde oss som låg i topp 5 att vi ''hade press på oss''... Men jag gick in, gjorde det jag hade planerat, hann med allt jag hade tänkt och det räckte! Vi hade inte snabbaste tiden i agilityklassen på grund av kontaktfälten men eftersom vi var så snabba i hoppklassen så räckte det för att vi skulle behålla ledningen och vinna Doggy Professional Agility Cup 2014!!

2014-08-17 10:29 | 1 kommentarer | tävling, agility, film, Jackson, Mål 2014

       

Ja, vart ska jag börja?

I två år har Pepsi gått omkring och haft ont: i tassen, i andra tassen, axeln, ryggen, höften... Ja, lite överallt. Under dessa två år har vi rehabiliterat honom och han blev bättre men sedan craschade allt och för några månader sedan gjorde vi ett sista försök: vi fick en tid hos chefen över  Blå stjärnan som hittade en ledsjukdom i samtliga tår på Pepsi. Så vi började medicinera, det var stark medicin som inte hjälpte. Vi fick ny medicin och kombinerade tillslut kortison med cellgifter, inte ens vi fick röra medicinen utan plasthandskar på händerna - så stark medicin proppade vi i Pepsi. Varje dag. Sedan skaffade vi Ess och det var först då vi märkte hur påverkad Pepsi var. Visst har han varit väldigt grinig mot de andra hundarna, det har han varit i två år.

Men när vi skaffade Ess fattade vi hur allvarligt situationen hade blivit. Med jämna mellanrum hoppade Pepsi på Ess och attackerade utan någon som helst tanke på att sluta: Ess kunde ligga ner på rygg och skrika i panik utan att Pepsi slutade. Det blev vi som fick gå in och slita bort Pepsi från Ess och det var det som gjorde beslutet att ta bort honom lite lättare efter dessa år med resor fram och tillbaka till vetrinären med en hund som ständigt hade ont. Vi har haft det i baktanke redan innan vi skaffade Ess men det här var liksom droppen för oss alla...

Han gick på väldigt starka mediciner som inte hjälpte, hade en energi som gjorde att Rosso och Oskar gick och spände sig mot honom hela tiden - Pepsi fick aldrig vara ifred. Till slut kom en valp som gärna är överallt hela tiden, det var droppen för Pepsi.

Så förra veckan bestämde vi oss för att ta bort Pepsi. Min allra bästa vän i över 9 år, världens bästa hund i mångas ögon. Speciellt i mina. Han har hjälpt mig genom så otroligt mycket, torkat otroligt många tårar med sin tröst-attack som innebar tusentals pussar, bus och en ständigt viftande svans. Jag övervann min hundrädsla och scenskräck med hjälp av Pepsi. Han är anledningen till att jag tränar och tävlar i agility. Jag vet inte hur många timmar jag har gråtit efter att vi hade fattat beslutet till dagen det var dags, flera timmar om dagen iallafall.

För tillfället går det upp och ner, jag tänker inte på det när jag ser hur lättad flocken är. Rosso är gladare, han busar med Oskar(!) något han aldrig har gjort förut. Oskar och Rosso kan även leka med Ess utan att vara på sin vakt hela tiden för att Pepsi ska komma och sura. Men ibland slår det till och då går det helt enkelt inte att hålla ihop längre. Då är det bara att bryta ihop och komma igen. Det gör så otroligt ont men jag vet också att Pepsi har det bättre där han är just nu. Älskade Pepsi, vila i frid! ♥

2014-08-15 17:44 | 2 kommentarer | Pepsi

       

När jag kom hem från några dagar hemma hos pojkvännen tog jag ut Jackson och värmde upp honom innan jag bestämde mig för att träna slalomingångar. Just svåra slalomingångar från höger har Jackson missat på tävling det senaste, bland annat på Gotland, så jag tyckte att det var dags att repetera lite.

Jackson satte varje slalomingång perfekt och det fanns inga spår efter missarna som var på Gotland.Imorgon ska vi träna igen, dock uppe på hundklubben så då blir det en riktig kombination (inte enstaka hinder som vi tränar hemma i trädgården) samt träna Running Contacts som vi verkligen har slarvat med på sistone...

Vi tränade också lite på ett nytt kommando som jag kallar för ''flipp'' - detta får ni dock inte se film på förrän det sitter hyfsat iallafall.

2014-08-05 19:44 | 0 kommentarer | träning

       

Sedan tävlingen på Gotland har inte jag tränat eller tävlat någonting, så när det var dags för tävling i Falkenberg nu i veckan hade jag och Jackson inte tränat på 5 veckor... Man kan sammanfatta alltihop med KAOS och irritation. Och eftersom jag inte ville ha den känslan på tävlingen i Jönköping bestämde jag mig helt enkelt för att stryka mig och vara hemma och träna istället.

Så igår åkte jag och min pojkvän till hundklubben med Oskar och Jackson för att träna lite. Det känns redan mycket bättre och förhoppningsvis hinner vi träna mer innan tävlingen nästa helg.

2014-08-02 12:30 | 0 kommentarer | agility, film, Jackson, Oskar, träning