Saknar jag att tävla?

Jag fick frågan idag om jag inte saknar att tävla. Jag och Jackson har ju slutat att tävla för tillfället och vi har bara två tävlingar kvar i år: DMet i oktober och Novemberrusket, som för övrigt blir vår sista tävling för i år. Helt ärligt så vet jag inte om jag saknar att tävla.

I sommar har vi gjort vår första säsong i klass 3 och konkurransen har varit stenhård, det har gått väldigt upp och ner för oss i sommar. Mest ner, faktiskt. En perfektionist med en hund som inte är så stark mentalt och som gör sin första säsong i klass 3... Ja, ni fattar ju själva. Det har ALLTID varit något som har ställt till det under varje lopp och till slut så orkade jag inte mer, jag gav upp. Så jag bokade in mig hos Emelie Merenius för ett par privatlektioner, jag behövde hjälp med att få upp lusten till att träna och tävla igen. Vi fick massor av läxor med oss hem, hon såg våra svagheter direkt och efter en hel del träning så har det nu (äntligen) börjat gå bättre för oss.

Idag var jag ju på Angereds BHK på deras inofficiella tävling för att heja på mina klubbkompisar och coacha mina elever som går kurs hos mig nu i höst. Alla har kört jättebra lopp och vissa har fått med sig priser hem, men jag hade inte den där känslan som jag brukar ha när jag är på agilitytävlingar. Känslan av att jag vill tävla.

När det gäller att hålla agilitykurser har jag inte samma känsla, jag älskar att hålla kurser. Hade jag inte gått i skolan hela dagarna hade jag nog hållt kurser dygnet runt. Så jag ska jobba därifrån och försöka hitta tillbaka igen, på något sätt.